Om du följt mitt liv som kommunpoet tror jag det framgått att den här veckan har varit en aning extraordinär. Likväl blev det en dikt även denna vecka och den porträtterar den fantastiska ridklubben i Länghem. Jag lyckades hitta tid för att läsa in den mellan två ridgruppers lektioner, en något stressad inläsning och en erfarenhet rikare kring hur jag vill arbeta. Lyckligtvis hade jag med mig Auga film så den här gången blir det mer än att jag står still och läser in i kameran som underhållning.