När jag fick ett mail från ett satirprogram jag inte hört talas om var min reaktion att jag verkligen inte ville vara med i ett satirprogram. Till saken hör att det här mailet kom under ett av mitt livs mest intensiva och utsatta perioder. Men så ringde producenten och jag märkte hur känslan förändrades när jag förstod att det de ville göra kändes både respektfullt och kul. Så jag tackade ja.
Tre dagar senare skulle jag till studion i Stockholm för att spela in. Dagen innan var jag så otroligt nära att ställa in. Jag hade tusen saker jag behövde göra innan jag kunde sätta mig och se om jag kunde skriva en dikt utifrån vad jag och producenten pratat om. Önskemålet var att jag skulle dikta något som hade med programmet att göra. Mitt i all stress åkte jag till Kinna för att byta glas i mina glasögon. Det var något med att få en smak av vardagen som lugnade mig. På kvällen testade jag några olika ingångar tills jag hittade den dikt som jag dagen därpå läste.
Här nedan kan du se inslaget om kommunpoeten i Svenska Nyheter.