Ett av Textivals stopp i deras programserie Flyktsoda var på Väveriet i Uddebo. Tillsammans med Johan Agorelius, som tränat en AI i att skriva som Karin Boye, läste jag dikter och samtalade om vad i ens röst som är lånat och vad som är ens eget. En av många frågeställningar som ofta landar i två ytterligheter men som till synes är motstridiga. Allt jag uttrycker är lånat, från någon i min direkta närhet eller från hundratals generationer före mig. Samtidigt är det jag uttrycker bara möjligt för just mig att uttrycka.

AI är så hisnande. En främmande entitet som återskapar världen. Lika intressant som skrämmande.