Linnea Rosenqvist - tolkning av dikten till Pyttebanan - målning på cykelbanan / gamla banvallen. Foto: Auga Film
I Köpenhamn, högt uppe på en byggnad är det skrivet. En text som lyder “one persons trash, another persons treasure”. Bokstäverna är breda, målat med roller i svart färg. Jag är strax över 20 år när jag ser det första gången. Det är inte bara budskapet som fastnar utan även uttrycket i texten i sig. Där och då började nog min fascination över bokstäver och av att hitta ett eget uttryckssätt i text, ett eget typsnitt.
Valde omsorgsfullt ut en plats för texten där vägen kröker sig och solen ofta ligger på. Där banvallen går längs med en mindre bilväg så att cyklister kunde fortsätta sin betydelsefulla pendling, utan att vägen helt stoppades upp. Dikten är omsorgsfullt skriven med stor respekt för Pyttebanan, med dess uppkomst och sedan beslutet om nedmontering. Och att den trots tågets frånfälle aldrig slutade att nyttjas. Idag är banvallen en välanvänd asfalterad cykelbana. Istället för stationshus uppstår mötesplatser lite varstans, kanske blir den målade dikten en plats att stanna upp vid. Det går nämligen inte att cykla över texten och samtidigt urskilja orden. Den kräver att betraktaren stannar upp och ger sig tid åt att läsa verket.
Då slitage, väder och vind gör sitt kommer jag att underhålla målningen bäst jag kan även om arbetet är avslutat för denna gången. Ser hela processen med dikten som konstnärskapet är för mig i sin helhet. Hur jag sätter igång, full av idéer och vikten av att något måste utföras. Resultatet jag föreställer mig är mästerverk. Men verkligheten kommer ikapp. Idéerna sinar, sen kommer och går de igen. Verkligheten gör sitt. Resultatet är ett 250 meter långt verk, en tolkning av en dikt som avslutas med tre punkter.
Tack för alla vänliga ord som förbipasserande slängt ur sig, det värmer!
Linnea Rosenqvist är konstnär, aktiv i Konsums konstnärskollektiv i Uddebo.
Kandidatexamen vid HDK Steneby, Textil, kläder och Formgivning.
Arbetet dokumenterades av Auga Film