Idag gästade jag Akademikernas Kvart, anordnat av och för Akademikernas A-kassa. Trots att det var på Teams så kände jag av en fin närvaro bland de som lyssnade och fick även flera intressanta frågor.

Liksom intervjuer av journalister som tar sig tid blir att föreläsa om projektet Kommunpoesi ett bra tillfälle till att reflektera lite mer än jag vanligtvis gör.

En sak som slog mig under förberedelserna till denna föreläsning är hur viktigt det är att det här projektet har en ram som gör det möjligt för innehållet att följa förändringar och ta vara på det som uppstår i stunden. När jag inledde projektet för ett halvår sen hade jag en idé om hur jag skulle arbeta men jag visste också att en stor del av projektets innehåll kommer växa fram med tiden. 

Kommunpoesi är ett litterärt och ett konstnärligt projekt men det är också ett socialt projekt. Utan interaktion och samverkan skulle det inte kunna genomföras. Och när vi interagerar med andra människor uppstår många gånger det oväntade, något som är viktigt för mig att ta till vara på. Att tänka ut allt i förväg gör att en måste tvinga in den föränderliga verkligheten i en statisk idé. Jag finner mycket mer lust i att låta idéerna uppstå och förändras i mötet med verkligheten.